Hej på er...

Som ni märkt har jag inte hunnit eller orkat blogga. Allt är inte på topp just nu och då sätter jag inte bloggen i första hand.

Igår gick det inte speciellt bra med Pytzan. Orkar inte ta upp varför. Förutom det rullar det på ganska bra...

Igår efter ridpasset kan jag ärligt säga att jag grät. Egentligen vet jag inte varför. Inget funkade och jag blev frustrerad för att Pytzan inte lyssnade. Men ibland tror jag det är bra att gråta, "tårar är slutet på ett kapitel och början på något nytt". Att man vet hur det känns att hamna på botten och kämpa upp till toppen igen. Det är exakt vad jag tänker göra. Jag tänker bara blicka framåt, nu kör vi!

Jag kommer alltid älska dig